EMELIE.

Det här skulle kunna vara ett oändligt lång inlägg.
Det var menat att vara ett långt, ärligt inlägg med alla tankar som jag behöver få ut. Som folk nog skulle behöva veta. Det skulle vara ett inlägg där jag berättar om alla glada, men framförallt svåra stunder i mitt liv som har format mig till den jag är.
Detta inlägg skulle förklara varför jag gråter så pass mycket att jag inte längre vågar spela beautiful med eminem. Det skulle vara mest ärliga och sista inlägg här i bloggen.

Men så blev det inte. För jag är en fegis som antagligen bara har en dålig dag.
Jag menar, varför skulle jag ha det värre än någon annan? Tvärtom, jag har det bra men är bara jävligt bortskämd.

Bortskämd och curlad som får allt jag pekar på, eller hur var det?
För det vet ju alla andra bäst.